Makten och bulvanerna 14.

 

Sommartid är tid för möten och upplevelser. Så också i år. I juli blev det för undertecknad 19 dagar med båtliv och en besättning i åldrar från 9 månader och uppåt. Att umgås med små barn är speciellt. Väljer man att bejaka deras fantasi i lek och aktiviteter, så ger det så oerhört mycket i form av livsglädje. Det är balsam för själen, något vi nog alla i grunden behöver. Och i andra möten, de med vuxna inslag, finns tid för reflektion och tankar för dagen.

För samhället i stort fortsätter ju sin gång. Under sommaren har behandlingen av samhällsikonen Alice Babs varit föremål för uppmärksamhet i riksmedia, och det med rätta. Att genom förvaltarskap bli fråntagen sin rätt att besluta i egen sak, och dessutom belagd med besöksförbud, är liktydigt med isolering. Något som annars auktoritära regimer brukar använda som del i sin tortyr. Nu har av medias rapportering att döma, myndigheterna tagit sitt förnuft tillfånga, och meddelat att besöksförbud på generella grunder inte får användas. Det borde vara en självklarhet, men är inte det i den gråzon som göms under sekretessens svarta mantel.

Förvaltarskapen skulle ju enligt lagstiftningen vara en yttersta åtgärd, ett undantag där gode män inte räckte till. Men i vissa kommuner av vilka kommunen norr om skogen är en, har tillsättningen av förvaltare fått epidemiska proportioner. Och nästa steg i den utvecklingen är nu att kommersialisera den verksamheten, genom köp av tjänster på kommersiell basis. Därmed bryter man arm med den lagstiftning som råder på området, en lagstiftning som länge tolkats på ett mindre smickrande sätt att döma av kritiken från bland annat riksrevisionen.

Varför den stora tystnaden i de här frågorna, kanske läsarna undrar? Förvaltarskapen initieras oftast via kommunernas socialförvaltningar, anhöriga i den mån de finns, vågar sällan ta strid i frågan. Myndighetssverige har alltid haft ett starkt grepp över sina medborgare.

Så återstår då frågan om vilken väg vi i vårt land skall vandra? Är målet att de som på ena eller andra sättet inte passar in i en given social mall, skall underkastas förvaltarskap? I så fall rör vi oss i en riktning som för bort från demokrati, mångfald, tolerans och självbestämmande.

2013.08.04

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

 

Nyheter i rötmånadstid

Solen skiner över himmel och hav när detta skrivs, och vattnet i havet har äntligen närmat sig badtemperatur. Det blir inte mycket tid till tidningsläsande, men nyheterna når fram ändå. Nyheter som borde vara skrönor men dessvärre tycks ha all möjlig substans i form av verklighet.

Det påstås i en internationell granskning att välfärden i vårt land var som högst 1978. Hur man förhåller sig till det beror på hur man mäter välfärd. Är det en personlig bedömning kanske man ser det annorlunda, mäter man med hela samhället som bas blir resultatet det forskarna kommit fram till. Att skolan alltmer halkar efter i olika avseenden, har rapporterats tillräckligt för att inte behöver specificeras i den här bloggen. Möjligen kan man då tillfoga, att det förvånar att snart 7 år med ”skolpartiet FP” som ansvarigt för skolan, inte fört till större positiva förbättringar. Att vård och omsorg brottas med stora framtidsfrågor kan knappast ha undgått intresserade.

En annan nyhet som berör är de galenskaper som kännetecknat svensk energipolitik sedan inträdet i EU. När våra politiker i tidigare generationer byggde ut vattenkraft och kärnkraft i vårt land var det med det uttalade syftet att göra Sverige självförsörjande på El. Det skulle ge oss billig el, som stöd för svensk exportindustri, vilket också har varit fallet. El som idag i stort sett är koldioxidfri, och räknas som hållbar.

Kärnan i den politiken har varit det svenska av staten ägda Vattenfall. Samma Vattenfall tilläts efter EU-inträdet gå ut i Europa och köpa miljömässigt hårt kritiserad kolkraft och kärnkraft, samt senare också gaskraften i Holland. Resultatet av det ser vi nu i en påtvingad nedskrivning av värdet på de ”tillgångarna” med 30 miljarder.

Det borde vara en rötmånadshistoria, men är tyvärr facit av ett ekonomiskt vågspel som samhällsägda företag i vårt land inte borde syssla med.

Nästa fas i denna märkliga utveckling, är den nu med skattemedel hårt subventionerade utbyggnaden av vindkraften. En utbyggnad som kritiseras hårt av närboende och kunniga forskare, men forceras fram på ett sätt som inte borde få ske.

I all denna utveckling har det politiska etablissemangen det avgörande inflytandet. Inget av ovanstående skulle kunna ske utan politisk styrning, så frågan återkommer. Vilken politisk inriktning kommer att stödjas i valet 2014, och finns alternativa synsätt? Skall urholkningen av vår välfärd tillåtas fortsätta?

2013.06.26

Jarl Strömbäck/SPI-Välfärden

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

Boktips

Semestertid, tid för läsande? För några är det kanske så. Efter timmar på havet kan det vara skönt att i sittbrunnen medan solen går ner ta del av andras tankar och synpunkter. Här kommer alltså ett boktips som berör på fler än ett sätt.

En bok som borde läsas av alla som hyser ett vidare samhällsintresse, är den avbildade boken. Den tar upp det som media sällan talar om, nämligen hur vi som konsumenter snart sagt kan köpa alla konsumtionsvaror allt billigare? Och hur är det möjligt att produktion inte är lönsam i de gamla industriländerna, men väl i de asiatiska länderna?

På de väldigt många varor bortsett från färskvarorstår det ”made in China”, men likheterna är desamma i länder som Vietnam, Indonesien och Bangladesh. Hur den utvecklingen har uppstått, och även idag bedrivs borde vara av intresse för alla rättsmedvetna människor?

Den utveckling som gjort industrin olönsam i våra länder, men lönsam i andra länder bygger på ett mycket stort, och av myndigheterna sanktionerat förtryck. Fackföreningar är förbjudna. De anställda är i allt väsentligt rättslösa. Man har skapat potemkinkulisser av lagar att visa upp för omvärlden, men den som försöker hävda dem, råkar illa ut. Allt som luktar protester klassas som samhällsfarlig verksamhet, och innebär allt från avskedanden till dödstraff beroende på graden av protest.

Det cyniska i den utveckling vi ser och upplever har två sidor. Den ena att människor exploateras oerhört hårt i de asiatiska ländernas låglöneproduktion. Den andra sidan innebär att vi genom att acceptera det förhållandet, också i praktiken minskar den arbetsmarknad på egen mark som skall ge arbete åt våra egna barn och barnbarn.

Sök efter boken, den borde finnas på biblioteken om inte i handeln. Den är värd några timmars läsning. Det kommer att öppna för många nya frågor.

2013.07.24

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

 

Pensionfrågan i Almedalen

Pensionsfrågorna har hittills av de politiska partierna varit huggna i sten. Inget skall ändras, vi har världens bästa pensionssystem, har budskapet varit. De som drabbats av det har sett det på ett annat sätt, osäkerhet och över tid minskade pensioner i ett land som hyllar sin goda välfärd?

 Och pensionärsorganisationerna har flaggat för att frågan kommer att drivas i det kommande årets valrörelse. Av de skälen börjar nu partierna om än försiktigt ompröva sin dogmatiska inställning.

Årets Almedalsvecka visade på det. På tisdagen sa Lars-Arne Staxäng, Moderaternas man i pensionsfrågor, att man måste sänka pensionerna eller höja pensionsåldern eller höja avgifterna.

”Förmodligen är det en kombination som behövs”, Centerns representant Solveig Zander var av samma åsikt. En jättesensation. Den för alltid oförändrade avgiften (som inneburit att pensionerna sänkts med sviktande konjunktur) har varit en hörnsten i pensionspolitikernas resonemang.
På onsdagen krävde LO avskaffande av PPM-systemet (något som också drivs av SPF) och ville inte utesluta att avgifterna behöver höjas. LO aktualiserade också behovet att arbeta längre men pekade i sammanhanget på behovet av insatser för arbetsmiljö mm för att en sådan utveckling skall bli möjlig.

Det här ligger väl i linje med Ingemar Erikssons väl genomtänkta Pensionsåldersutredning.

Förre generaldirektören för Riksförsäkringsverket  KG Scherman, som själv som ledande tjänsteman var med i skapandet av det nu gällande pensionssystemet, är nu en av dess vassaste kritiker. Han har följande synsätt och förslag som utgångspunkt i skapandet av ett rättvisare och för en allmän välfärd långt mer rättvis pensionsordning.

Bland inkomsterna i statens budget finns den s.k. allmänna löneavgiften, som betalas på samma sätt som socialavgifterna, alltså enbart av arbetsgivarna, grundat på summan av de löner de betalar ut.  Den går in i statens budget utan att vara förbehållen någon viss utgift. Inkomsten från denna avgift är större än hela beloppet för återbetalning av den allmänna pensionsavgiften. Lämpligen förvandlas en del av denna allmänna löneavgift till arbetsgivaravgift till pensionerna, och ersätter de enskildas pensionsavgifter. Vi är därmed tillbaka till att pensionerna helt finansieras av arbetsgivaravgifter. Vilket de alltså redan idag gör, fast det är dolt.
Reformen ändrar inget för statsbudgeten, inget för arbetsgivarna och inget för de allra flesta löntagare. Men:
– Orättvisan att vissa inkomsttagare med låga inkomster i praktiken inte kan få del av skattelättnaden för sin pensionsavgift försvinner.
– Krångliga preliminärskattetabeller förenklas.
– Dagens orimliga sätt att informera allmänheten om vad pensionerna kostar kan avskaffas. I dag är budskapet till den som läser sitt skattebesked att hon inte betalar något för sin pension. Visserligen finns en pensionsavgift på en rad men samma antal kronor återkommer som en skatteminskning på en annan rad.
– Pensionärerna slipper det idag ganska spridda missförståndet att de är med och betalar de yrkesverksammas avgifter.
Dessa tokigheter har fått pågå i snart tio år! Det är ett av många bevis på att pensionsuppgörelsen tycks ha hindrat all vidare tankeverksamhet. Förhoppningsvis ser vi nu starten på en ny tingens ordning, där politikerna återupptar tänkande, nu i samspel med sina väljare.

 

2013.07.18

Jarl Strömbäck/SPI-Välfärden

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070-6727669

 

Semestertid i fiskeland

Semestertid, vi fyller båten med tre generationer, den yngste 6 månader. Vinden får föra oss ut i skärgården. Den skärgård som nu också de flesta kustkommuner börjar räkna med som en resurs. Då handlar det om turistnäringen. ”Destination skärgården” har blivit en av dagens slogans för att  gynna tillväxten av skärgårdsturism.

Inget fel i det, skärgården har sina egna värden. Naturen på öarna med strövstigar, klippor och sandstränder. Bad naturligtvis, och den kulturella bakgrund som fisket som traditionellt yrke alltid betytt för folket på öarna.

Den biten, fisket har nu de senaste 50 åren strypts av byråkratierna och en missriktad politik på fiskets områden som är djupt beklaglig. Och som fått till följd att det kustnära fisket som huvudsakligt yrke nu är en spillra av sitt forna jag på större delen av den svenska kusten.

Istället för att stimulera och bejaka det kustnära och lokala yrkesfisket, har man från politiken satsat på att stödja utsjöfisket genom generösa lånevillkor för stora nya båtar. Man har gradvis skapat fredningstider, på ett sätt som slagit ut det kustnära och lokala fisket till förmån för det storskaliga utsjöfisket. Och i media utmålar man de ca 15% av laxfisket som sker i kustnära vatten som ett stort problem, men blundar för de 85% som tas upp i det storskaliga utsjöfisket.

De senaste 50 årens fiskepolitik i vårt land är ett stort misslyckande, i vart fall om man ser till de lokalsamhällen som drabbats. Nu köper vi vår rökta fisk på ön av den siste som vågar röka och sälja åt turisterna. Sedan något år gäller EU-regeln att den som fiskar inte får röka och sälja fisken. Alltså säljer deltidsfiskaren sin fångst till någon som också röker och vidaresäljer fisken. Allt redovisat med kvitton och allegat för att undvika oredovisade inkomster.

Det fungerar ännu något år, med kommande generationsskiften kommer kanske också den möjligheten vara stängd? Vem uppmanar sina barn att satsa miljoner på en näring som behandlas så styvmoderligt som det lokala och kustnära fisket fått utstå av det politiska ledarskapet?

2013.07.15

Jarl Strömbäck/SPI

 

Sverige får betala

Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott har i dagarna publicerat en 14 sidor omfattande skrift om följderna av den nu rasande snabba utbyggnaden av vindkraften i vårt land, och dess följder för enskilda och industrin. Av rapporten som kan läsas via www.kva.se, framgår att 81% av världens energi kommer från fossila bränslen, såsom olja, kol och naturgas, att jämföras med att 31 % av den svenska energitillförseln härrör från fossila bränslen.

Sveriges unika energimix kan bli en stor konkurrensfördel för svensk industri, men när EU satsar på el från sol- och vindkraft kommer stora krav att ställas på utbyggda elnät, ökad reglerkraft och energilagring – allt till mycket höga kostnader. Den stabila och fossilfria svenska elkonsumtionen riskerar att inom en utbyggd europeisk elmarknad spädas ut och bli både instabil, delvis fossilbaserad och mycket dyrare.

Man menar att EU får allt större inflytande över den svenska energipolitiken. Det är då angeläget att politiker och oberoende forskare samråder inför beslut som fattas inom EU gällande medlemsländernas energiförsörjning. EU-kommissionen måste i förhandlingarna beakta medlemsländernas olikheter. Det är inte rimligt för svensk ekonomi att bygga ett stort antal skattesubventionerade vindkraftverk för elproduktion – på export – när Sverige redan är självförsörjande på fossilfri el.

Även hur elpriserna sätts på den nordiska elmarknaden påverkar Sverige. Höjda avgifter på fossila bränslen minskar paradoxalt nog svensk industris konkurrenskraft då elpriserna i Sverige höjs trots att svensk el är praktiskt taget fossilfri. Anledningen är att elpriset på den nordiska elmarknaden sätts av marginalkostnaden, den som bestäms av priset på fossilt producerad el. Genom en allt större integration av de svenska och europeiska elnäten kommer denna situation att förstärkas.

Energiutskottet vid Kungl. Vetenskapsakademien menar att det är en brist att Sverige saknar en myndighet med övergripande ansvar för energiområdet. Den nuvarande energimyndigheten har regeringens uppdrag att i första hand utveckla förnybar energi, framförallt vindkraften. Energimyndighetens ansvarsområde måste utökas till att omfatta alla energislag och att myndigheten kan ta ett helhetsgrepp över Sveriges energiförsörjning. Energiutskottet föreslår även att regeringen tillsätter en kommission med uppgift att studera effekterna av en utökad integration av elnäten, inklusive prisfrågan, utifrån från de beslut som fattas både i Sverige och inom EU. Av speciellt intresse är att belysa hur den svenska elberoende industrin påverkas av förändrade konsumentpriser på el.

2013.07.06

Jarl Strömbäck

 

Brev om vindkraften

Nedanstående är ett öppet bev som gått till riksdagens ledamöter. Det talar för sig själv, och är samtidigt ett vittnesbörd som väl speglar de övergrepp på natur och människor som den nu hänsynslöst snabba utbyggnaden av vkv i vårt land innebär. I sammanhanget meddelas nu att i England sätter man nu stopp för ytterligare uppbyggnad av vkv-parker. Men gör så baserat på erfarenheter från de senaste årens utbyggnad.

Att det nu är så rasande bråttom i Sverige, har sina randiga skäl, det gäller att agera innan opinionen hinner vakna i vårt land?

Vad ska vi ha vindkraften till?

Vi flyttade ut på landet är barnen var små och hamnade i en idyllisk kyrkby i jordbruksbygd i Skåne. Där var lugnt och stilla och bortom den lilla byns tre gatlyktor så mörkt på kvällarna som det bara kan vara på landet. När våra grannar berättade att de höll på att skaffa tillstånd för att bygga vindkraftverk tyckte jag att det lät som en strålande idé. Verken skulle ju producera el så att det räckte till hela bygden, fick jag veta. Tänk att något kunde alstra el med hjälp av endast vinden. Ett perpetuum mobile, en evighetsmaskin. Så miljövänligt! Så fantastiskt, tänkte jag naivt när jag försäkrades att de inte skulle höras eller ge skuggor!

Efter en tid dundrade karavaner av bilar fyllda med betong förbi vårt hus. Betongen vräktes ner i jättehål i marken. Jag började bli betänksam. Är det miljövänligt att fylla den fina jordbruksmarken med betong och armeringsjärn?

Tornen fraktades dit på förlängda lastbilar som eskorterades av polis. Samma sak med de 40 m långa vingarna. Det var som att bo mitt i ett bullrande, högintensivt industriområde.

Snart var fyra 120 m höga vindkraftverk på plats. Resultatet var skrämmande. Ögat dras ju till det som rör sig och det vackra, tysta landskapet försvann nedanför de dominerande, snurrande, bullrande monstren.

Medan de lyckliga ägarna stod med händerna i fickorna och belåtet såg jättevingarna snurra in den av oss skattebetalare subventionerade vinsten höll vi grannar för öronen och betraktade förskräckt de rytmiska skuggorna i våra trädgårdar och vardagsrum. När vi är ute hör vi ett ständigt bakgrundsljud som om flygplan närmar sig men aldrig kommer fram och vid vissa väderleksförhållanden förändras det ljudet och övergår i piskande svischar som tränger ända in i huset.

Men de fyra tornen i väster var bara en början. Nu har de blivit fem och i norr och öster strävar nya vindkraftsgrupper mot himlen. För att på kvällarna slippa se vindkraftverk blinka rött måste vi vända oss åt söder, i alla andra väderstreck är det rena tivolit.

En idyllisk, stilla landbruksbygd är förstörd och man kan fråga sig till vilken nytta? Eftersom inte kan undgå att ständigt se vindkraftverken kan vi inte heller undgå att se hur ofta de står stilla. Ibland blåser det för lite och ibland för mycket, vindkraftverk är tydligen känsliga saker.

Bygden skulle ju förses med el från dem, men hur ska bygden kunna koka kaffe och potatis när de står stilla? undrade jag och tog reda på det. Jo, då får bygden el från reservkraft, kraftverk som ständigt står beredda att producera den el som skulle kommit från de stillastående kraftverken. Det måste betyda att vindkraft så att säga kräver både livrem och hängslen, dvs dubbel uppsättning kraftverk, för att kunna fungera. Och det känns onödigt, dyrt och resursslukande.

När jag ser på alla vindkraftverk som omger oss, lika fula och störande stillastående som snurrande, ställer jag mig frågan – vad ska vi ha vindkraften till?

Ulla Henning

 

Krigets unga hjärtan

Dags för en kulturell avvikelse så här i sommartid. Bland TV-tablåernas alla program har vi den senaste tiden fått ta del av det tyska bidraget med ovanstående titel.

Om det i utbudet av program finns mycket som kan kallas skräp, så finns där också program som behövs. Program som ger oss kunskap och insikter. Ett sådant program är ”krigets unga hjärtan”, som vi i tre avsnitt har fått följa i några unga tyskars upplevelser av 2ndra världskrigets Tyskland.

Tyskarna fick betala ett oerhört högt pris för den fanatism som gavs namnet nationalsocialism, och som skulle förvandla kulturnationen till en barbarisk sådan under ett antal år. Först nu, två generationer senare börjar man lyfta på glömskans täcke över de åren. Och TV-serien var i det avseendet en mycket nyttig påminnelse.

En påminnelse inte minst för de många som romantiserar livet via våldets olika webb-portaler. Enligt en nyligen publicerad undersökning, har dessa portaler (hemsidor) mångdubbelt fler läsare än de etablerade politiska partiernas hemsidor. Vad utgör det tecken på? Förebådar det kommande problem eller är det bara allmänt oförstånd?

Det är för undertecknad obegripligt att man kan se krig i sig som lösning på olika synsätt. Ändå gör man det, på Balkan för 20 år sedan, i mellanöstern idag. Var ser vi det imorgon? Liv och egendom skjuts i spillror, på vilka grunder? Att vi som människor har olika syn på hur olika samhällsproblem skall lösas är inte konstigt. Det är det demokratiska folkstyrets uppgift att hantera de konflikterna, utan extremt våld.

Kriget lyfter fram, och ”legaliserar” de absolut sämsta av mänskliga egenskaper. Det ”legaliserar” dödandet och förstörandet. De raserar alla lagliga ramverk, till förmån för den egna tolkningen av vad som är rätt och fel. För egen del skulle stapeln av böcker jag läst om den galenskapen bli tämligen hög. Vid mina första besök i Tyskland 14 år efter krigets slut syntes ännu spåren av bombkriget. En lärdom man borde kunna dra, är väl den att det finns inga ”herrenvolk”, bara medmänniskor.

Har du som läsare inte sett serien Krigets unga hjärtan, så gör det. Den finns på SVTplay.

2013.06.29

Jarl Strömbäck

 

 

Med tvångströjan på

Runt om i vårt land växer nu missnöjet över galna kommunala prioriteringar, något som föregående blogg om museilånet kan illustrera.  Kommunernas politiska ledarskap väljer av olika skäl, att använda pengar som så väl behövs inom områdena skola, vård och omsorg, till annat.

Kommunen norr om skogen är en given illustration till det handlingssättet. Samtidigt som kommunala medel, lån eller andra stöd ständigt tycks finnas för investeringar utanför det kommunala ansvaret, delas direktiven enligt nedan ut till de som verkar inom kommunens kärnverksamheter.

Det är i det sammanhanget viktigt att påpeka, att kommunen ifråga har haft S-majoritet under årtionden. Frågan väl värd att ställa är, vem bär idag det gamla högerspökets värderingar?

Läs och begrunda.

2013.06.26

Jarl Strömbäck

 

Verksamhetskostnaderna måste anpassas till intäktsutvecklingen

För att få effekt 2013 ska därför nämnderna beakta följande enligt beslut i kommunfullmäktige:

• Skyndsamt åtgärda befarade underskott, framför allt negativa avvikelser mot personalbudget/planerat årsarbetarantal.

• Aktivt pröva omprioriteringar inom nämnden.

• Undvika begäran om tilläggsanslag.

• Om möjligt, skjuta fram kostnader som belastar driftbudgeten.

• Om möjligt, skjuta fram ej påbörjade investeringar innevarande år – ger förskjutning av ökade kapitalkostnader.

• Försöka bygga upp central reserv för oförutsedda kostnader, kan tex användas för nyttjande av handlingsplan från personal.

• Få styrningseffekter om återhållsamhet i hela organisationen.

• Värdera projekt med medfinansiering. Noggrann prövning för att analysera nyttoeffekten på lång sikt.

Vindkraften till EU-domstolen

I en 36-sidiga tidningsbilaga den 18.6, välsignad av landshövdingen i Västernorrland, hyllas vindkraften som vår tids frälsare på energiområdet. Där förklaras de som har avvikande uppfattningar, (vindkraftsmotståndarna) vara fanatiker och pensionärer?

Är i så fall Kungliga Vetenskapsakademins energiutskotts alla högt meriterade  forskare fanatiker eller pensionärer? Utgör också de tusentals EU-medborgare organiserade i European Platform against Windfarms (EPAW) 608 olika medlemsorganisationer i olika länder, gruppen fanatiker eller pensionär?

Samma grupp EPAW, har nu lyft frågan om EU-s katastrofala energipolitik till EU-domstolen där den kommer att prövas, mot bakgrund av att satsningen sker på bristfälliga vetenskapliga beräkningar. Den är i hög grad politiskt plakatpolitik, som kommer att dra med sig stora kostnader vilka när de förs över på medborgare och företag kommer att få svåra följder för välfärden i EU.

Redan idag har tillväxten stoppat upp i stora delar av EU, stora länder som Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien har fallande BNP det senaste året, trots rekordlåga räntor. I vårt land är vi redan utan vindkraften stora nettoexportörer av billig och säker, koldioxidfri elström. Vi behöver inte för egen del en storskalig uppbyggnad av vindkraft.

De stora subventioner som med en tilltagande utbyggnad kommer vindkraften till del, kunde gjort en långt större miljönytta om man satsat dem på utbyggnad av biogasen i Norrland. Här finns på mer än halva landets yta 4 gasmackar, medan de som bor i den nedre delen av landet har god tillgång till miljösmart biogas.

Man borde satsat på utbyggt stöd för solcellsutbyggnad och bergvärme. Och man borde ha drivit frågan om en snabbstart på bygget av Norrbottniabanan för att minska de långa, tunga transporterna på E-4.

Vindkraften är inte lösningen på energiproblemen, vilket dess förespråkare predikar. Dess stora kapitalbehov, låga verkningsgrad och intermittenta karaktär gör den mycket kostsam och logistiskt krävande. Och den miljöförstöring som följer i dess spår kommer att bli omfattande.

2013.06.22

Jarl Strömbäck/SPI

 

Musei-lånet

Den 17 juni hade kommunen norr om skogen vårens sista fullmäktige. Som komplement till den mediala rapporteringen från mötet får läsarna här lite ytterligare information. Mötet fick en rivstart via en timslång debatt initierad av undertecknad. Bakgrunden var en interpellation (fråga ställd ) av undertecknad till kommunstyrelsens ordförande, betingad av skriverier i lokaltidningen vilka kommunstyrelsens ordförande tydligen uppfattade vara spekulativa. Fråga ställdes om de 4 miljoner som lånats ut av kommunen till skapandet av ett hockeymuseum, istället använts för något helt annat.

Nedanstående kursiverade text är utdrag ur det korta anförande som utlöste debatten:

Det är viktigt att de beslut vi har att fatta i fullmäktige, grundar sig på vederhäftiga underlag. Vi måste veta att de beslut vi fattar inte är manipulerade. Det har med hela fullmäktiges trovärdighet att göra.

Interpellationen bygger på en artikel som fanns att läsa i ÖA kort tid efter fullmäktiges sammanträde den 25 februari.

I den artikeln fick vi ta del av dels det faktum att det var mycket bråttom med pengarna till MoDo – hockey, så bråttom att man inrättade ett extra kommunstyrelsemöte timmarna innan fullmäktige (Protokollet finns på kommunens webb). Vidare framgick att några planer på att påbörja bygget av museet inte förelåg i närtid, och så vitt jag förstår har något bygge av museum heller inte påbörjats nu, 4 månader senare.

Vilket det egentliga behovet av de 4 miljoner som lånades ut ur en ansträngd kommunkassa var, det finns det naturligtvis uppfattningar om, inte minst mot bakgrund av den ekonomiska situation som de senaste dagarna redovisats för klubben.

Det är mot den bakgrunden och fullmäktiges trovärdighet som interpellationens frågor skall ses.

Jag frågar därför:

kände kommunstyrelsens ordförande och oppositionsrådet till om de 4 miljoner av lånet som lyftes dagarna efter fullmäktige i februari, behövdes för andra ändamål än ett museum?

Ja eller nej räcker som svar.

Sällan har det väl varit så dödstyst i salen som när den frågan ställdes. I säkert 10 sekunder var det knäpp tyst, och något ja eller nej kunde ingendera parten prestera. Ett ja hade ju inneburit att man medgivit att man fört fullmäktige bakom ljuset i februari. Ett nej hade ju inneburit att man dagtingade hårt med sitt samvete och sin personliga trovärdighet.

Så kommunstyrelsens ordförande kastade sig på tala-knappen för att i sedvanlig ordning genom en ordkaskad skölja bort frågan. Oppositionsrådet hade en väsentligt ärligare presentation, även om där heller aldrig kom något ja eller nej. Han medgav att samtal förts med hockey-föreningen i årets början, angående dess ansträngda ekonomi.

Och Moderaternas ledamot avslöjade spelet om spärrkontot som skulle reglera lånet. Det konto som skulle förhindra att lånet betalades ut till annat än museet. Det kontot struntade majoritetspartiet i, man betalade ut pengarna. Läsarna kan ju i mån av intresse gå ner till Arenan och inspektera vad man fått i musei-väg för de 4 miljonerna.

Så kan det gå till när generositeten får råda. Det finns en annan verklighet, om den återkommer jag.

2013.06.19

Jarl Strömbäck

 

 

 

 

Lägg ner Energimyndigheten

Den rasande snabba utbyggnaden av vindkraften väcker alltfler människors intresse. I det ligger också en kritik kopplad till att utvecklingen styrs av starka kommersiella och politiska intressen, och att långsiktigt trovärdiga konsekvensanalyser i stort saknas, eller är mycket bristfälliga. Nedanstående artikel är publicerad i tidskriften Ny Teknik, den talar för sig själv.

Folkpartiet har i dagarna via sin energipolitiske talesperson föreslagit att Energimyndigheten ska läggas ned eller omstruktureras. Sverige behöver en expertmyndighet som på ett seriöst, oberoende och trovärdigt sätt kan stödja beslutsfattarna inför de viktiga beslut som lägger grunden för Sveriges framtida energipolitik, anser man.

Vi delar den uppfattningen. Energimyndigheten har på senare år utvecklats till en tummelplats för miljörörelsen där vårt land tycks vara utsatt för ett fullskaligt energiexperiment. Detta är ett riskfyllt spel med vår konkurrenskraft, med jobben och vår välfärd, men också med miljön.

Vi ser det som helt nödvändigt att en haverikommission bestående av oberoende och sakkunniga inom energiförsörjning, snarast tillsätts. De ska snabbutreda hur myndigheten sköter sitt uppdrag och rekommendera nödvändiga åtgärder för att antingen upprätta myndighetens trovärdighet eller ytterst, om detta skulle visa sig lämpligare, att lägga ned myndigheten.

Energimyndighetens trovärdighet har för länge sedan eroderat sedan man ensidigt valt att gå miljörörelsens och vindindustrins ärenden i energifrågan. Man bemöter regelmässigt berättigad kritik mot vindkraft medan man låter, ofta felaktig och missriktad kritik, mot vår baskraft, vattenkraft och kärnkraft passera utan åtgärd.

Kungliga Vetenskapsakademiens vetenskapligt välgrundade utlåtande om vindkraftens tillkortakommanden 2012 bemöttes av Energimyndighetens generaldirektör personligen, medan till exempel Naturskyddsföreningens "rapport" ”Kärnkraftens kostnader” tilläts passera trots att den innehåller så många fel att den gränsar till ren desinformation. Inte heller har vi sett några tillrättalägganden av de seminarie-, och debattinlägg i våra största media där kända svenska miljödebattörer sågat kärnkraften gång på gång.

Vidare påstår Energimyndigheten att det är en kostnadseffektiv investering att bygga vindkraft för att nå det svenska målet om 50 procent förnybar energi år 2020 trots att Kungliga Vetenskapsakademins forskning visar att Sverige lätt når detta mål utan den dyra och otillförlitliga vindkraften.

Energimyndigheten har också gått vindindustrins ärenden när det gäller riksintressen för vindkraft. Myndigheten har i sin remiss 2013 tagit i anspråk ytor som medger 90 TWh vindkraft. Detta motsvarar tre gånger det planeringsmål om utbyggnad som regeringen satt upp till 2020. Markbehovet för vindkraft är redan mer än väl tillgodosett, nya riksintresseområden behövs helt enkelt inte.

Världsarv som Stora Alvaret på Öland och Tanums hällristningar drabbas av planerna, liksom Tivedens nationalpark, men även mer än 200 natur- och kulturreservat samt närmare 200 Natura 2000-områden. Ingen hänsyn är tagen till fågel- och habitatdirektiven eller andra riksintressen som natur-, kultur- eller vattenvård.

Remissinstanserna, bland andra Länsstyrelserna, Riksantikvarieämbetet, Sveriges Kommuner och Landsting, Boverket och Naturvårdsverket kritiserar att värdefull natur tas i anspråk, att kommunerna blivit överkörda då deras egen planering inte beaktas och att den sammanlagda ytan av utpekade lämpliga områden för utbyggnad av vindkraft redan är långt större än den nationella planeringsramen.

Att som nu är fallet låta en statlig myndighet hemfalla åt godtyckligt stöd för privata ekonomiska intressen och för vidlyftiga miljöförstörande experiment med landets sammantaget viktigaste och mest kapitalkrävande industriella anläggning – energisystemet, är lika oacceptabelt som ekonomiskt oansvarigt och riskfyllt.

Per-Olof Eriksson, tidigare ordförande i Svenska Kraftnät och Vd i Sandvik

Jonny Fagerström och Björn Törnvall

Föreningen Svenskt Landskapsskydd

 

 

 

Tillbakablick Arenan

När det här skrivs har facit för den krisande hockeyklubben i kommunen norr om skogen år 2012 kommit. Nära 6 miljoner back, och det egna kapitalet på väg att ta slut. Av en ”tillfällighet” presenteras samtidigt en köpt utredning vilken skall visa på klubbens oerhörda betydelse för kommunens existens. Och företrädare för det synsättet får gott om plats i lokaltidningen, vilket inte gäller dess kritiker. Så krattas manegen för styrda beslut och nya kommunala miljoner till klubben. I det sammanhanget kan det vara på sin plats med en tillbakablick, ett inlägg vilket fanns att läsa i lokaltidningen den 28.5 2004.

Som man bäddar får man ligga.

 

 Den tiden är förbi när rovdrift på de offentliga kassorna var förbehållen affärslivets skojare med nummerkonto i något avlägset land. De som mot rundliga ekonomiska stöd öppnade en verksamhet, kasserade in bidragen och försvann. Nu ställs kraven från långt närmre håll. Med hot om nedläggning av verksamheter kombinerat med löften om framtida vinster krävs att alltmer av den kommunala kassan sätts in i riskfyllda projekt. Ett exempel så gått som något är hotet att stadens elitlag i hockey kan komma att försvinna om inte en ny arena kommer till stånd. Och i ÖA meddelas 2004.02.17,”arenan kommer att få sin bästa tid 2010-2020.” Underförstått förskjuter man kraven på lönsamhet till en avlägsen framtid. Vem minns då vad som sägs nu?

 

Kommunens kassa är i grunden inte annan än den privatekonomiska. Skulder och intäkter måste gå ihop. Ökas skulderna på ett område så måste de minskas på andra. Följaktligen räknas nu inför budgetarbetet 2005 på indragningar av kanske så många som 60 lärartjänster. På omsorgens område ser vi en utveckling där de gamlas krav på valfrihet i boendet de sista åren, alltmer förvandlas till en husarrest i det uttalade syftet att spara pengar.

 Vi har alla att göra våra prioriteringar. Inom affärslivet används ibland begreppet de tre generationernas företag. Den första generationen bygger upp verksamheten, den andra generationen förvaltar den och den tredje generationen förskingrar den. Måhända har det sin motsvarighet också i vissa politiska sammanhang.

 För de som önskar flytta till vår stad finns kanske anledning att fundera över inte bara det personliga nöjets estrader, utan också hur skolgången blir för Era barn, liksom omsorgen om Era gamla den dagen de behöver den. Eller tillhör ni de osjälviska som uppoffrande och utan att klaga är beredda att påta er rollen som anhörigvårdare när den dagen kommer?

 

Så till de företrädare för näringslivet som argumenterat för Arenan. Vill ni verkligen göra en insatts i den här frågan, så överta det lånekrav som nu ställs på kommunen. Logerna i den mån ni hyrt sådana kan ni ju sannolikt dra av på Era deklarationer som representation vilket innebär att det i grunden är vi skattebetalare som får stå för dem. Och ev. framtida förluster i Arenan kan ni säkert med en lämplig bolagsbildning få avdragsgill också. Så förskjuts åtminstone det omedelbara ansvaret bort från kommunen. Och det kommunala kravet på ”god ekonomisk hushållning” kan kanske få en verklig innebörd.

 

 

2004.05.23

Jarl Strömbäck

 

Makten och bulvanerna 13.

I slutet av april skrev undertecknad den senaste bloggen under ovanstående titel. Nu är det dags igen, temat och personen som drabbats är desamma. Nu också öppet redovisat i tidningen Expressen i ett antal artiklar. På tidningens löpsedlar den 8.6 kunde vi läsa följande. Jan Malmsjö i tårar, stoppad vid dörren till Alice Babs.

Också den här gången gör jag mig till budbärare, och låter den skrivande handen och den sändande tanken bäras av de som mer än undertecknad finns i offrets närområde, för ett offer är det. Tänk tanken att människor också i vårt land utan att höras omyndigförklaras, isoleras och interneras?

Nu till länken som är denna, kopiera den och klistra in den i Er webbläsare så öppnas den.

http://www.annallan.se/Ann_Allans_hemsida/Anns_blogg/Poster/2013/6/7_Den_lilla_sangfageln_Alice_Babs_morklagda_nationaldagsfirande.html

Det öppna brev som ni nu förhoppningsvis läst väcker frågor, om vilket slags samhälle vi är på väg att skapa. När allianser av godtycke tar över den enskildes rätt och person (för att citera lagtexten), i ett alltmer växande tempo.

Vi ser det i riksrevisionens kritiska rapporter från 2006 och 2009. Vi ser det i statistiken från domstolsverket, år 2000 inkom 10.818 ärenden om företrädarskap (gode män och förvaltare), år 2010 hade det antalet ökat till 17.515, alltså med 70%.

Jag avslutar med följande något redigerade rader ur den text i ovanstående länk jag hoppas ni har läst:

De stora frågorna är: Vid vilket skede får man ta ifrån en människa rätten till sina egna beslut?

Hur kan en människa som under flera timmar i sträck klarar av att föra ett fullständigt normalt samtal blir satt under förvaltare och fråntagen rätten att bestämma över sin vardag, sitt sociala sammanhang och sitt liv?

 Och varför tillåts inte en drabbad person att överklaga beslutet om förvaltarskap?
  Vem lyssnar till Alice då hon säger att hon vägrar att fråga förvaltaren om lov i allt som rör hennes person? Hon är alltför stolt för att be om tillåtelse att få leva sitt liv som hon själv vill. Hon ser förvaltarskapet som en kränkning.

  Förvaltarskapet ÄR i det här fallet en kränkning. Hon säger sig hellre dö än att be denna förvaltare om lov gällande sådant som för varje människa borde vara en självklar mänsklig rättighet.

2013.06.08

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

Försommar

Himlen är mulen och åskan mullrar på avstånd när jag tar min tidiga morgonpromenad. Den underbara period av ryssvärme vi fått i norr, den som några dar gav oss Europas högsta temperaturer, är nu borta.

Kvar lämnar den snart överblommade häggar, syrenen blommar liksom äppelträden, och allsköns blomster ses i ängar backar och skog efter promenadvägen.

Det är sommar igen, om än den här morgonen är sval.

Tjärnen på Mjältön

De varma dagarna har använts på olika sätt. Bloggarna har fått vila lite. Seglingen har fått plats. Underbara kvällar med lommens höga rop vid tjärnen på Mjältön. Fina pratstunder med andra båtgäster över grillkorv och en öl i backen i Baggviken.

Härlig solnedgång vid bryggan på Vågön, ensamheten och gökens rop är sällskapet liksom tystnaden och diverse tidskrifter att läsa.

Livet måste få ha olika dimensioner tänker jag, när jag naken tar mina första dopp för sommaren i det 16-gradiga vattnet. Solen torkar mig snabbt och jag går ner i vattnet än en gång.

Hemkommen får jag i TV-s rapportsändning följa en ung tjej som vigt sitt yrkesliv åt att hjälpa äldre i hemtjänsten. 26 personer att besöka på ett arbetspass, inklusive förflyttning mellan de gamla. De absurda scheman som ligger till grund för verksamhetens uppläggning, styrs inte längre av de äldres behov, de styrs av en omänsklig byråkratis människosyn. Hur skall man annars tolka det?

Konsten att bygga byråkratier och skapa alltmer av kontrollfunktioner för att kontrollera dessa byråkratier äter upp de medel som annars kunde använts till verksamheten på fältet. Så nöts äldreomsorgen sakta men säkert ner. Så belastas lärarna i skolorna på ett sätt som fått yrket att miste attraktionskraft, och alltfler att söka andra yrkesbanor.

Vårt land på ett sluttande plan? Det går att vända, men vågar politiken ta de nödvändiga greppen? Frihet under ansvar borde gå att skapa inte bara i det friare näringslivet, utan också i den skattestyrda sektorn.

2013.06.05

 

Jarl Strömbäck

 

Brinnande bilar

På senare tid har fenomenet med brinnande bilar och arga unga män kommit till vårt land. Det som vi varit vana att förekommer i andra länder, men inte i vårt, har nu blivit vår verklighet.

I en stort uppslagen artikel i tidskriften Dagens Samhälle, intervjuades Jesper Strömbäck för några veckor sedan om det arbete regeringens framtidkommission gjort under hans ledning, och om det slutdokument, ca 250 sidor som kom ut månaden före bilbränderna. I intervjun varnade han för faran med arga unga män. Tyvärr skulle han bli rätt spådd tidigare än i vart fall undertecknad kunnat drömma om.

Konsten att se runt hörnen, att se det som ligger i framtiden, är en av det kloka ledarskapets viktigaste hörnstenar. Kan man inte förutse framtiden, och därmed parera för dess utmaningar, då kommer man att försätta sig i problem.

Rimligen var det den insikten som fick honom att se det som vi andra ännu inte anade, nämligen att punkten för en explosiv utlösning låg närmre än vi anade. Det som nu sker har definitivt skakat om den självbild av oförvitligt goda som vi så gärna vill bära fram. Men den självbilden blir falsk, och kommer alltid att vara falsk om den inte inkluderar alla vårt lands medborgare.

Ställs stora grupper, inte minst unga utanför den samhällgemenskap som ryms i begrepp som utbildning och anständiga jobb, då får vi också en ökande utslagning, ett ökat utanförskap och i förlängningen kriminalitet och kravaller.

Utanförskapet kostar, det ger stora samhällskostnader och mycket personligt lidande. Det finns gott om statistik som visar på tillväxten av utanförskap i vårt land. Att se runt hörnen, att kunna förutse problem och lösa dem proaktivt borde vara politikens främsta mål. Den kortsiktighet som ligger i att köpa röster med ökande sociala klyftor i samhället kommer inte att fungera.

I det Sammanhanget kan det vara på sin plats att citera följande ur Läkatidningen skrivet av Lennart Levi, professor emeritus vid Karolinska och med erfarenheter också från riksdagen:

Hösten 2011 tillsatte regeringen en Framtidskommission. Dess nyutkomna rapport ”Framtidsutmaningar – det nya Sverige”,(Jesper Strömbäck red. Stockholm 2013) borde vara obligatorisk läsning för regering, riksdag, kommuner och landsting och för vårt lands läkarkår. Varför?

Därför att , som Mahatma Gandhi uttryckte det, framtiden avgörs -  av vad vi gör idag.

För egen del har jag läst rapporten, och kan bara hålla med Levi och Gandhi.

2013.05.30

Jarl Strömbäck

Vanstyrets politik 15

 

Solen skiner, det lovas värme och fint väder under helgen. Så tillfället är lämpligt att lämna landbacken för ett par dagar, och med vindens hjälp besöka några av höga kustens sevärdheter, Mjältön och Ulvön. Med i packningen finns lokaltidningens lördags (25.5) nummer.

vägval

Där kan vi läsa att kommunen nu inte kommer att klara kommunallagens balanskrav, vilket för de oinsatta innebär att man inte följer lagens skrivningar i ekonomiskt avseende.

För undertecknad är det inget som förvånar. Det som däremot förvånar är den utstuderade arrogans som måste ligga i att pengar ständigt tycks finnas till aktiviteter långt utanför den kommunala kärnverksamheten. Det lån som så brådskande skulle tas fram till MoDo-museet, och också lyftes dagarna efter KF-s februarimöte, var enligt för undertecknad tillförlitliga källor avsedda för betalning relaterad till samma förenings spelarlöner. Därav den stora brådskan. Något museum har inte påbörjats och krävt några 4 miljoner.

Nu når mig istället budskapet att kniven har vässats för att skära i skolan, dess organisation och bemanning. Samtidigt som lärarna plågas under arbetsformer som är på väg att helt förstöra yrkets status och rekrytering, är avsikten tydligen att tunna ut leden ytterligare, vilket i grunden innebär en ännu tyngre börda på de som blir kvar.

Visst är det så att vem som än satt på de bestämmande besluten, har att ta hänsyn till den situation som det nuvarande styret försatt kommunen i. Men för egen del hade de nödvändiga besparingarna tagits på andra områden, och i nära kontakt med personalen på de lagstadgade förvaltningarna.

Det parti undertecknad företräder, är det enda parti i fullmäktige som inte tillåts närvara vid de tjänstemannadragningar som föregår budgetarbetet. Den särbehandlingen är nu föremål för förvaltningsrättens granskning.

Maktfullkomligheten har många ansikten, väl representerade i kommunen norr om skogen.

2013.05.26

Jarl Strömbäck

Vindkraft och Näsåker

Det är en strålande fin eftermiddag när vi sätter oss i bilen för de 14 milen till Näsåker. En plats känd för sina fina hällristningar vid Ångermanälven, och för sitt evenemang Urkult. En musikupplevelse med internationell karaktär som varje sommar drar tusentals besökare till orten.

Vi passerar Bredbyn och kör vidare mot Myckelgensjö. Där viker vi av mot Grundtjärn och lämnar den asfalterade vägen. Vi möter skogen och sjöarna, det är norrländsk vildmark avbruten av öppnare ytor av myrar, sjöar och enstaka hyggen. Här härskar naturen mer än människan, är en känsla som smyger sig på, och kanske bör den känslan uppskattas. Via Omsjön kommer vi så småningom fram efter ca 2 timmar.

Det är inte kulturen i sig som lockat oss hit denna dag i mitten på maj. Eller är det kanske det på något sätt? I Markusgårdens foaje är redan Anita och övriga i arrangemangsgruppen närvarande. På parkeringen står TV-bussen uppställd, det skall sändas nämligen.

Inom kort börjar folket strömma till, och när det blir dags att sätta igång mötet klockas ca 200 deltagare in. Det skall handla om den mycket stora vindkraftsindustri som skall byggas upp i jungfrulig mark i Näsåkers närhet. En uppbyggnad som saknar motstycke tidigare i länet, och kommer bli en mycket stor anläggning om den kommer till stånd. 180 vindsnurror med en total höjd på 210 meter. De kommer totalt att dominera ett mycket stort område. De som bor i områdena runt den planerade anläggningen är förtvivlade, och har nu kallat till information om anläggningen.

Mötet börjar kl. 1800, och slutar 2100. Det är kommunernas politiker i fullmäktige (Sollefteå och Örnsköldsviks kommuner) som har beslutet i sin hand. Alla partier är inbjudna, få är där och det dominerande S-partiet finns inte på plats med sina kommunalråd.

Det blir sakliga och bra redogörelser med fokus på hur tillståndsgivning går till, vilka erfarenheter man har från andra områden som byggts ut, och hur man där upplevt den förändring som följer med att man får en mycket dominerande industriuppbyggnad i sitt närområde. Ljud- och ljusupplevelsen visar sig stämma väldigt dåligt mellan vad man i tillståndsgivningen lovar, och hur verkligheten senare upplevs.

Det är skillnad på de små verk med höjder på 30-40 meter som byggdes för andelsägare för 10-15 år sedan, och de drygt 200 meter höga som nu i rasande takt byggs upp i den norrländska skogs-och fjällvärlden. Det sker utan egentliga konsekvensanalyser, baggbölepengen i form av bydgepeng eller allmosor till rennäringens folk har kommit ut ur historiens mörker för att tjäna sitt syfte igen.

När mötet närmar sig slutet blir det debatt mellan förespråkare för vindkraften och dess motståndare. Motståndarna är 10 gånger fler än vindkraftens vänner. Om den uppfattningen också fanns i de beslutande politiska systemen, vore mycket vunnet.

Det finns anledning att återkomma till det i kommande bloggar.

2013.05.21

Jarl Strömbäck

Gör om pensionssystemet

 

Det våras i naturen, och kanske också för ekonomin i vårt land liksom i världen  i övrigt. Börskurserna går upp, och utdelningarna till aktiespararna likaså. De fackliga organisationerna börjar återigen få utdelning på sina krav. Inget av detta förmenar vi i Sveriges snabbast växande pensionärsorganisation SPF, de som berörs.

Men vi vänder oss starkt mot att utarmningen av tryggheten i pensionssystemet tillåts fortsätta. För kommande år aviseras om nya nerskärningar i utbetald pension. Det nya pensionssystemet som skulle vara så garanterat bra och säkert, har blivit till en balanspost i budgeten, vilken ensidigt och återkommande drabbar de äldre.

Det här är inte ett problem enbart för de som idag lyfter pension, det är i än högre grad en mycket viktig fråga för de framtida pensionärerna. Från att pensionen varit en uppskjuten lön vilken man med trygghet kunnat leva på om än med begränsningar, är vi nu på väg mot en situation där åldersnöd och socialstöd kommer att bli allt vanligare. Är det ett kvitto på det goda samhället?

Protesterna mot utvecklingen har inte låtit vänta på sig. Företrädare för pensionärsorganisationerna har enskilt och i grupp uppvaktat de politiska partierna liksom regeringen. Resultaten har varit mer än bristfälliga. Trots vissa skattesänkningar fortsätter den nedåtgående spiralen också de kommande åren enligt Pensionsmyndighetens informationer.

Finns då någon lösning på problemet? Från SPF sida menar vi att del av en lösning är att de 2,5 % av pensionskapitalet som nu går till PPM-systemet, istället övergår till det allmänna AP-fondsystemet. Det skulle med stor sannolikhet ge bättre avkastning i ett sammantaget pensionssystem, inte minst genom att avgifterna som nu går till banker och finansbolag oavsett om fonderna går upp eller ned, istället kommer pensionärerna till del.

Inför valåret 2014 kommer den frågan att drivas av SPF som en prioriterad fråga. Som landets snabbast växande pensionärsorganisation, med ca 275.000 medlemmar vill vi med tydlighet visa vår uppfattning i denna för välfärden i vårt land viktiga fråga.

2013.05.18

Jarl Strömbäck

Distriktsordförande SPF Västernorrland.

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669