Vem kan man lirta på?

På 70-talet hade Hoola Bandoola Band med profilerna Michael Wiehe och Björn Afzelius en stor hit med låten ”Vem kan man lita på”.

Frågan är berättigad även idag, inte minst i relationen till landstinget i Västernorrland. Säkert hade många hoppats att med det nya styret efter 2010 års val skulle en omsvängning och förbättring ske. Istället kunde vi i riksnyheterna den 27.3 höra om en 22-årig kvinna i Sundsvallsområdet. Hon hade varit sjuk en tid men blev allt sämre, när hon slutligen ringde och sökte ambulans till akuten vid tre olika tillfällen samma dag. Hennes problem togs inte på allvar, hon fick ingen ambulans och avled samma kväll.

Det är inte första gången sånt här sker, för en tid sedan handlade det om en ung man som avled i sin bil på väg till sjukhuset sedan han bollats runt i systemet istället för att ges vård, och på förlossningen på Sundsvalls sjukhus har i ett par uppmärksammade fall barn fötts med grava hjärnskador på grund av syrebrist, orsakad av felbeslut hos ansvarig läkare.

Häromdagen kom också en rapport som visar att risken för sjukhusrelaterade infektioner vid länssjukhuset i Sundsvall är 10%, högst bland alla länssjukhus i landet. Kötiderna är långa och tillgängligheten till vård när man behöver den beläggs med alltfler restriktioner. Alltfler som en sjuk och trött person skall övertyga, för att komma innanför grindarna, är det så vi skall ha det?

Nog finns förbättringsutrymme, och det måste till om inte vården helt skall mista sitt anseende som en av våra allra viktigaste trygghetsfaktorer. Men frågan i denna kommersialiserade tid återstår, vem kan man lita på?

2012.03.28
Jarl Strömbäck

Gratti(S)

Dags att dela ut ett stort och väl menat grattis. Idag, den 27.1 2012 får Stefan Löfven förtroendet att leda ett sargat socialdemokratiskt parti. För många år sedan fanns han med i ledarskiktet inom metall, i samma företag där undertecknad fanns i styrelsen för SIF, tjänstemännens förbund.

Nu skall han som tidigare facklig företrädare återta det begrepp, arbetarpartiet som moderaterna haft fräckheten att med jobbskatteavdrag som vapen låna. Hur det kommer att lyckas får framtiden utvisa, att en sökande socialdemokrati behöver finna sina rötter är nog ställt utom tvivel. Och att Stefan blev en logisk kompromisskandidat förfaller lika klart.

Också Tage Erlander var ju på sin tid en kompromisskandidat när han valdes till ordförande, han skulle med tiden bli en folkkär ledare. I vår tid är omsättningshastigheten på ledarskapet större. Utmaningarna likaså. De frizoner som behövs för återhämtning blir allt svårare att finna i en värld där man som ledare alltid skall vara tillgänglig.

Kampen för att återta sin forna glans startar nu med Stefan Löfven vid rodret. Lycka till skriver undertecknad. Men framgången är allt annat än säker.
Retoriskt och politiskt har S-partiet satsat på ett för en stor allmänhet oskrivet kort.

2012.01.27
Jarl Strömbäck

Grönköping 2012

Dagen när hanteringen av Juholts avgång är av riksintresse, briserar en annan bomb i kommunen norr om skogen. Energibolaget, Övik energi är på väg att gå i konkurs och behöver 900 miljoner av färska pengar snarast möjligt.

Energibolag är generellt sett något av det säkraste man kan äga. De är mjölkkor för att använda sig av det begreppet, de levererar i normala fall goda inkomster till sina ägare. Det måste vara unikt av ett energibolag i vårt land att man lyckats vansköta dess ekonomi så brutalt som man gjort i det här fallet.

Den som vill läsa mer kan exempelvis surfa på Övik energi på allehanda.se. De skall genast sägas att skulden inte skall läggas på de handläggare som av den politiska ledningen, eller möjligen också tidigare ledning försatts i en omöjlig situation.

Skulden för den nuvarande situationen skall den politiska ledning ha,som använt bolaget som front i galna stöd till enskilda företag som Domsjö Fabriker och Sekab. Dels i direkta stöd till de företagen, dels i att man investerat 800-900 miljoner mer i ett kraftvärmeverk, än man behövt om man sett endast till kommunens fjärrvärmebehov.

Nu skall de här vansinnigheterna så långt det är möjligt döljas för insyn. Medlet för det är att skapa en internbank och ge den ramar inom vilka man kan rulla runt pengar i miljardklassen utan enskilt beslut i fullmäktige.

Grönköping eller Orwells 1984, välj själva, har fått sin alldeles färska variant i kommunen norr om skogen. Så nästa fråga man borde ställa sig är rimligen denna.

Behövs ett fullmäktige som fungerar som knapptryckarkompaniet, om de verkligt tunga besluten inte längre får hanteras i kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige?


2012.01.23
Jarl Strömbäck/SPI

Illusion kontra verkligeht

Snön hänger tung på träden och det är bländande vitt när jag kör till morgongympan denna fredag i januari. Blötsnön har klibbat fast där den landat, det blir stora tyngder av det och resultatet låter inte vänta på sig. El-avbrotten har varit legion de senaste veckorna sedan vintern slog till. Beredskapen är kanske inte så god, för att vända på en gammal klyscha.

Årsskiften är också tid för jämförande avstämningar. En sådan kom i DN häromdagen, där konstateras att om man ser på de senaste 30 åren ( 1981-2011) så har befolkningen i vårt land ökat i antal med 1 miljon till nu 9 miljoner. Men samtidigt har av landets 290 kommuner, fler än hälften nämligen 148 kommuner minskat i invånarantal.
Hela Sverige skall leva är en känd slogan, och den unge riksdagsmannen som nyligen kommit in i riksdagen och skaffat lägenhet i Stockholm skriver i lokaltidningen om vikten av att värna om den landsbygd han inte har en tanke på att själv bosätta sig i. Det är opportunt att använda floskler man tror går hem, men som man inte anser applicerbara på det egna jaget.

Så är det nog för många, storstaden med dess puls, faror och frestelser lockar mer än den lugna tryggheten om den nu finns på landsbygden. Är det då möjligt att vända utvecklingen och ge verkligt stöd till en levande landsbygd?

I så fall måste man nog titta på vårt västra grannland och vara beredd att kopiera dess synsätt. Nämligen det att den produktions som utförs på en ort, en kommun eller ett län skall beskattas åtminstone delvis där, och inte i huvudstaden. Med de synsättet skulle många små kommuner med vattenkraft, malm och/eller andra naturtillgångar bli mycket framgångsrika. De skulle kunna dra till sig industrier och service på ett helt annat sätt än idag. Och naturligtvis finns det skäl till att man inte valt den vägen.

Den finns ett mått av fördumning också i det att vi bygger myrstackar, städer som blir alltmer komplicerade att hålla igång. Alltmer svåra att leva i, samtidigt som vi i någon form av självbedrägeri målar upp landsbygden i romantiskt vackra ord och färger.

Illusion kontra verklighet.

2012.01.20
Jarl Strömbäck

Ovälkommen start

Knappt har det nya året börjat innan de institut som sätter kreditvärdigheten på olika länder klassar ner också en stor del av EU/Euro-länderna. Samma sak hände USA-dollarn under år 2011, nu är det alltså Euron, eller egentligen dess användarländer som ifrågasätts.
Och allt skall naturligt nog ses som en förlängd reaktion till den debatt som stormat fram i media och på annat sätt under det senaste åren. Kan man ha en gemensam valuta på så olika typer av länder, med så olika förutsättningar? Och går det att skapa styrsystem för dess hantering utan att den nationella identiteten går förlorad?

Även vänner av en gränslös värld måste ställa sig frågorna. Egentligen handlar krisen om att PIGS-ländernas (Portugal, Italien, Grekland,Spanien) näringsliv aldrig lyckats hålla jämna steg med konkurrenterna från Nordeuropa. Så länge varje land hade sin egen valuta var det inget stort problem, den skillnaden återspeglades i valutornas värde. Starka länder som Tyskland fick starka valutor, svagare länder fick svaga valutor, så balanserades konkurrentkraften automatiskt. Men med Euron stängdes den säkerhetsventilen.

Samhällens funktionssätt ändras inte så lätt, vare sig i Syd-eller Nordeuropa. Vissa regioner är högproduktiva och innovativa, andra håller konsekvent en mer flegmatisk takt. Sådan är verkligheten oavsett vad som skrivs i högtidstal eller sägs vid toppmöten.

Nu 10 år efter införandet av euron är effekten dramatisk. Tysklands konkurrenskraft skenar uppåt när de ständiga produktivitetsförbättringarna inte längre pareras av att D-marken stiger i värde och landets export alltså på det sättet blir dyrare.

För varje år som går vidgas gapet mellan de högproduktiva länderna och de lågproduktiva. I PIGS-länderna har detta lett till kroniska underskott, industridöd, hög arbetslöshet och tilltagande frustration och demonstrationer.

I skuggan av Euro-ländernas kris växer också den politiska krisen. De frågorna och dess lösningar är de största vi i Europa har att hantera det nu påbörjade året. Insikten finns kanske i politiskt medvetna delar av folken, men finns beredskapen att vidta förändringar som balanserar nationellt oberoende med en gemensam valuta? Den frågan återstår att finna lösningen på.

2012.01.17

Nytt år, nya föresatser.

Vill börja det här året med att länka en skrivning kopplad till regeringens framtidskommission. Oberoende av vilken politisk färg man har, så är framtiden lika viktig. den behöver omtanke och styrning. Så låt mig i korthet bara klippa in länken, med hopp om att du som läsare också läser den. http://www.dn.se/debatt/vi-behover-en-ny-kapitalism-som-ar-mer-ansvarstagande 2012.01.14