Dags att dela ut ett stort och väl menat grattis. Idag, den 27.1 2012 får Stefan Löfven förtroendet att leda ett sargat socialdemokratiskt parti. För många år sedan fanns han med i ledarskiktet inom metall, i samma företag där undertecknad fanns i styrelsen för SIF, tjänstemännens förbund.
Nu skall han som tidigare facklig företrädare återta det begrepp, arbetarpartiet som moderaterna haft fräckheten att med jobbskatteavdrag som vapen låna. Hur det kommer att lyckas får framtiden utvisa, att en sökande socialdemokrati behöver finna sina rötter är nog ställt utom tvivel. Och att Stefan blev en logisk kompromisskandidat förfaller lika klart.
Också Tage Erlander var ju på sin tid en kompromisskandidat när han valdes till ordförande, han skulle med tiden bli en folkkär ledare. I vår tid är omsättningshastigheten på ledarskapet större. Utmaningarna likaså. De frizoner som behövs för återhämtning blir allt svårare att finna i en värld där man som ledare alltid skall vara tillgänglig.
Kampen för att återta sin forna glans startar nu med Stefan Löfven vid rodret. Lycka till skriver undertecknad. Men framgången är allt annat än säker.
Retoriskt och politiskt har S-partiet satsat på ett för en stor allmänhet oskrivet kort.
2012.01.27
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar